Lite bilder, bara
Idag har jag ägnat mig åt gatufoto, Tokyo Stylee.






Idag har jag ägnat mig åt gatufoto, Tokyo Stylee.






I del 5 av live från Tokyo övervinner Tommy sin höjdrädsla, och Andreas börjar intressera sig för jazz.
Idag tog vi en tur till Odaiba för att besöka Sega Joypolis, en stor arkadhall, eller inomhusnöjesfält…

…Där kunde man bland annat lira det här bilspelet där man satt i riktiga bilar. Jag körde den gula bilen, det gick så där…

…Andreas föll för den här maskinen där man spelar om pengar, dock väldigt oklart hur den fungerar….

…själv trummade jag loss i det här musikspelet, jag kände hur japanerna stod bakom ryggen på mig och hånskrattade…

…sen följer ett töcken av gitarrspelande, bilkörande, boxande och skjutande. Till slut fick vi nog och knatade iväg till det här trevliga köpcentret, inrett som en liten italiensk stad, komplett med fejkhimmel och…

…en fontän. Överlag väldigt smakfullt…

…på tal om smakfullt. Vi passade även på att trycka i oss de här gigantiska pannkakorna fyllda med grädde, sylt, chokladsås och frukt…

…efter pannkakorna hittade vi ett casino inne i köpcentret, och då tog speldjävulen över igen….

…och när pengarna var slut teleporterade vi oss hem. Trötta och med lätt huvudvärk. Ljudnivån i den här staden, och speciellt i spelhallar är helt galen. Det går inte att beskriva utan måste upplevas. Roligast idag var i alla fall Mario Kart 2 och att jag slog Andreas i Airhockey.

Bonusbild! Beyonce vill att du ska dricka flaskvatten.
Kommer lite bilder från igår, skickar upp lite fler när vi kommer hem efter dagens äventyr.





Här kommer ett gäng bilder från gårdagens utflykt.









I dagens avsnitt av live från Tokyo handlar vi LP-skivor och tittar på japaner med grymma gaming skillz.
Någon som man märker är att japaner alltid har något tekniskt i sina händer, är det inte telefonen så är det en kamera eller någon form av spel. Nästan så man tror att de skulle bli sjuka om de inte pillade med något. Kanske därför japaner fotar så mycket i sverige eftersom deras telefoner inte funkar.
Här kommer lite bilder på det.





Idag var vi iväg till ett Coin Landry för att tvätta lite kläder.

Så här ser ett sånt ut, längst bak i bilden syns ingången till kvarterets lokala badhus….

Vi varit duktiga och förberett oss med (vad vi tror är) tvättmedel. Hur svårt kan det vara tänkte vi….

…Sen såg vi maskinerna, och självsäkerheten byttes mot tvivel…

…och instruktionerna gav oss inte direkt mer kött på benen. Speciellt som det fanns flera lappar där bilderna stod i olika ordningar. Som tur var hade vi sällskap av en gammal tant som såg ut att veta vad hon gjorde. Vi gjorde helt enkelt likadant. När hon hade fjorton minuter kvar på sin maskin öppnade hon luckan och hällde i (vad vi tror var) sköljmedel…

…Det ska vi också ha tänkte vi, och jag sprang iväg för att köpa. Efter att ha irrat omkring planlöst hittade jag till slut en affär som sålde (vad vi tror är) sköljmedel. Tyvärr kunde inte butiksinnehavaren ett ord engelska, och min japanska sträcker sig inte riktigt tillräckligt långt. Lite teckenspråk och lite gissningar fick duga gott. Så här stolt var jag när jag kom tillbaka till tvättstugan…

…men slutet gott, allting gott. Efter dryga fyrtio minuter var vi på väg tillbaks hem med en resväska nytvättade kläder.

Jag tänkte försöka illustera skalan på den här staden. Här ovan ser ni en karta över T-banestationen i Ginza.
Förra gången vi var i Tokyo bestämde jag och Andreas oss för att åka till Ginza en dag. Eftersom vi kom med olika tåg var vi tvungna att hitta på en mötesplats. Ingen av oss hade varit där tidigare, och vi hade inga fungerande mobiltelefoner eller andra sätt att kommunicera på när vi väl var på väg.
Jag kom på den eminenta idéen att mötas vid uppgången längst till Öster, hur stort kan det vara liksom?
Typ 32 uppgångar. Och en karta utan markerade vädersträck…
Dessutom sitter allting ihop under jord, så går man för långt har man helt plötsligt hamnat på en annan T-banestation.
Det tog ett tag innan vi hittade varandra.
Idag blir det tyvärr inget avsnitt av “Live från TOKYO”. Detta på grund av vår härliga DV-kamera. Vi spelade in en hel hög fantastiskt material, men tyvärr går det inte att föra över filerna till datorn.
Kan nån kan canon!