Idag var vi iväg till ett Coin Landry för att tvätta lite kläder.

Så här ser ett sånt ut, längst bak i bilden syns ingången till kvarterets lokala badhus….

Vi varit duktiga och förberett oss med (vad vi tror är) tvättmedel. Hur svårt kan det vara tänkte vi….

…Sen såg vi maskinerna, och självsäkerheten byttes mot tvivel…

…och instruktionerna gav oss inte direkt mer kött på benen. Speciellt som det fanns flera lappar där bilderna stod i olika ordningar. Som tur var hade vi sällskap av en gammal tant som såg ut att veta vad hon gjorde. Vi gjorde helt enkelt likadant. När hon hade fjorton minuter kvar på sin maskin öppnade hon luckan och hällde i (vad vi tror var) sköljmedel…

…Det ska vi också ha tänkte vi, och jag sprang iväg för att köpa. Efter att ha irrat omkring planlöst hittade jag till slut en affär som sålde (vad vi tror är) sköljmedel. Tyvärr kunde inte butiksinnehavaren ett ord engelska, och min japanska sträcker sig inte riktigt tillräckligt långt. Lite teckenspråk och lite gissningar fick duga gott. Så här stolt var jag när jag kom tillbaka till tvättstugan…

…men slutet gott, allting gott. Efter dryga fyrtio minuter var vi på väg tillbaks hem med en resväska nytvättade kläder.
Eller så har vi precis tvättat hela vår resegarderob i diskmedel…